alltså jag kan inte förstå hur dum och elak jag vart mot min familj för att igentligen , jag har det så jävla bra emot vissa andra , jag får allt jag vill ha , dom ställer upp med allt , får skjuts exakt när jag vill och vart jag vill , jag har svikit dom tusen gånger om men ändå är dom lika snälla mot mig , hur kan man ens hata dom ? när jag innerst inne älskar dom mer än allt annat , dom har vart vid min sida hela livet , jag kommer från dom , dom skapade mig till den jag är , dom har lärt  mig gå , prata , cykla mm. jag ska igentligen bara tacka dom , känns jobbigt för jag är en sån människa som är livrädd på alla sätt för döden , jag har lätt för att sakna , och jag saknar redan allt , minnena gör ont , vill inte mista allt .. vill inte bli äldre även fasst det är långt dit , känner mig stressad redan och jag tappar koncentrationen , och alla mina älskade vänner , försvinner en efter en med följer minnena , som 2006 , ? och alla mina andra vänner som bara tynar bort . eller som dom man älskar så inåthelvete som dras ned i skiten o man tittar på och kan ej göra något , känner mig så jävla hjälp lös.. Och som idag, kevin i min klass lurades att han skulle flytta och det var hans sista dag i skolan , jag har gått i samma klass som han i hela livet och helt plötsligt lämnar han mig , då började jag tänka att man kan aldrig mer spola tillbaka tiden bara ta vara på det man har , !